Barns tillgång till teckenspråk i Norden – en juridisk kartläggning

Nordiska teckenspråksnätverket har tagit fram en rapport som beskriver hur internationella konventioner, nationella lagar och förordningar påverkar barn och ungas tillgång till teckenspråk i de nordiska länderna.

Nordiska ministerrådets vision är att Norden ska vara den bästa platsen i hela världen för alla barn. Men är det så för teckenspråkiga barn? Hur skyddar den nordiska lagstiftningen teckenspråkiga barns rättigheter?

Richard Sahlin, docent i offentlig rätt, fick under hösten 2020 i uppdrag att göra en sammanställning av vilka lagar och förordningar stöttar eller hindrar teckenspråkiga barn och ungas tillgång till teckenspråk.

Kartläggningen omfattar sju lagstiftningsområden: grundlagsstiftning, språklagstiftning, familjelagstiftning, skollagstiftning, fritids- och tolklagstiftning, diskriminerings­lagstiftning och medielagstiftning. Dessa områden har valts ut som särskilt viktiga för barns och ungas tillgång till teckenspråk.

I rapporten beskriver Richard Sahlin hur internationella konventioner, t.ex. funktionsrättskonventionen och barnkonventionen, har inkorporerats i de nordiska länderna och gör en analys av ländernas lagstiftning. Därefter lyfter han fram några områden där lagskyddet behöver stärkas.

Materialet kan användas som underlag i det språkpolitiska arbetet för att förbättra barn och ungas möjligheter att lära sig, utveckla och använda teckenspråk i Norden.

Projektet finansierades genom en projektanställning vid svenska Språkrådet med medel från Nordiska ministerrådet.

Läs mer:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s