Om Tommy Lyxell

Språkvårdare i svenskt teckenspråk på Språkrådet.

Språkvårdsseminarium om officiellt teckenspråk

Officiellt teckenspråk. Det var temat för ett språkvårdsseminarium för teckenspråkiga som arrangerades på svenska Språkrådet den 28 september.

Omkring 20 personer som arbetar inom televisionen eller med översättning av myndighetstexter deltog på seminariet.

Språkvårdaren Tommy Lyxell inledde med att berätta om vad språkvård är och vad det kan betyda för det svenska teckenspråket. Erfarenheter från andra språk lyftes fram, bland annat det finska och finlandsvenska teckenspråket.

Hur ser det svenska teckenspråket ut när det används i officiella sammanhang? Kunskapen om det är begränsat, berättade Krister Schönström, universitetslektor på institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet, som föreläste om språkliga drag i olika textgenrer. Forskningen har framför allt intresserat sig för hur det spontana berättandet ser ut i det svenska teckenspråket. Nu används teckenspråk även i televisionen och på myndigheters webbplatser och det finns anledning att börja studera språkbruket där. En del iakttagelser om akademiskt teckenspråk har gjorts vilket kan lägga grunden för sådan forskning.

Ett mål med seminariet var att skapa medvetenhet om att inlåning från svenska är en del av det svenska teckenspråket och att det inte bör undvikas till varje pris. Tvärtom kan utelämnande av inlånade munrörelser och prepositioner försvåra förståelsen. Språkvårdaren Sebastian Embacher berättade att det har växt fram ett särskilt språkbruk i det offentliga språkbruket där vissa tecken överanvänds eller används på ett felaktigt sätt.

Eftermiddagen ägnades åt övningar där deltagarna fick översätta skrivna texter som typiskt förekommer inom nyhetsjournalistiken och hos myndigheter och diskutera språkliga kännetecken i det svenska teckenspråket.

Läs mer hos Institutet för språk och folkminnen.

Annonser

NRK och norsk språkforskare fick teckenspråkspris

Språkrådet i Norge har instiftat ett nytt teckenspråkspris. De första pristagarna blev NRK och språkforskaren Marit Vogt-Svendsen.

Språkrådets teckenspråkspris delas ut till personer och organisationer som bidrar till att utveckla det norska teckenspråket och höja språkets status. Den första prisutdelningen skedde den 20 september med anledning av FN:s dag för världens teckenspråk som firades för första gången den 23 september. Priset på 25 tusen Nkr delades av språkforskaren Marit Vogt-Svendsen och NRK teckenspråk.

Prisutdelning av Tegnspråksprisen 2018: Fr v Åse Wetås (chef på Språkrådet), Marit Vogt-Svendsen (fil. doktor i teckenspråkslingvistik), Siri Antonsen (tillgänglighetschef på NRK). Foto: Sonja Myhre Holten.

Marit Vogt-Svendsen får priset för sina insatser för att höja det norska teckenspråkets status genom sin forskning. Hennes forskning har bidragit till att norskt teckenspråk har blivit ett etablerat ämne inom universiteten i Trondheim och Oslo. Hennes forskning också uppmärksammats internationellt.

NRK får priset för sitt arbete med nyhetssändningar på norskt teckenspråk och tolkade barn-, underhållnings- och aktualitetsprogram. Juryn skriver i sin motivering att NRK vågat frigöra sig från talspråket och utvecklat det norska teckenspråket i televisionen. De tolkade programmen har också utvecklats kvalitetsmässigt.

Läs mer hos Språkrådet.

Dansk teckenspråksordbok hotas av nedläggning

Arbetet med Ordbog over dansk tegnsprog hotas av nedläggning.

Center for tegnsprog vid Københavns Professionshøjskole (tidigare UCC Professionhøjskolen) ansvarar för arbetet med den danska teckenspråksordboken. Nu har högskolan meddelat att de inte längre vill stödja verksamheten. Skälet är att en stor finansiär har dragit sig ur och att halva anslaget försvunnit. Två av medarbetarna har fått lämnat Center for tegnsprog och de återstående två medarbetarna är varslade.

Arbetet med Ordbog over dansk tegnsprog inleddes som ett projekt i samarbete mellan Danske Døves Landsforbund och Center for Tegnsprog og Tegnstøttet Kommunikation (KC). Den första versionen publicerades i digital form på nätet i maj 2008. Arbetet övertogs sedan av UCC Professionhøjskolen i Köpenhamn som har vidareutvecklat ordboken med stöd från olika fonder och statsanslag. År 2015 inleddes arbetet med att utveckla en teckenspråksordbok som bygger på en språkkorpus.

Länk till Ordbog over dansk tegnsprog.

Barns och ungdomars rätt till teckenspråk i fokus

När Nordiska teckenspråksnätverket träffades i Torshamn var barns och ungdomars tillgång till teckenspråk i fokus. I flera nordiska länder är situationen alarmerande, men även i de andra länderna är situationen bekymmersam.

Deltagare från samtliga nordiska länder samlades i Torshamn på Färöarna den 30 augusti 2018 för att diskutera hur innehållet i den nordiska språkdeklarationen kan tillämpas på gruppen teckenspråkiga, särskilt barn och ungdomar.

Fr v: Annika Aalto (Finland), Tommy Lyxell (Sverige), Leena Savolainen (Finland), Høgni L. Højgaard (Färöarna), Sonja Myhre Holten (Norge), Hjördis Anna Haraldsdottir (Island), Lisa Josefsen (Grönland) och Janne Boye Niemelä (Danmark).

I Deklarationen om nordisk språkpolitik kategoriseras Nordens språk som samhällsbärande eller statsbärande språk. De är samhällets gemensamma språk som används i officiella sammanhang, t.ex. i undervisning och lagstiftning. En del minoritetsspråk har en speciell ställning, dit räknas teckenspråken. I deklarationen står det att ”det är viktigt att även teckenspråken tillerkänns en stark ställning”. Men hur omsätts detta i praktiken för barn och unga? Det var den centrala frågeställningen på nätverksmötet.

Efter en presentationsrunda om språksituationen i respektive land kunde deltagarna konstatera att det finns lagar och förordningar som beskriver teckenspråkens ställning i allmänna ordalag. Men vad behöver göras i praktiken för att stärka teckenspråken? Vilken roll har teckenspråken för barn och unga i de nordiska länderna? Hur och när kommer de i kontakt med språken?  De är frågor som behöver utredas och beskrivas.

Samhällets insatser för teckenspråkiga bygger vanligtvis på funktionshinderspolitiken, som förespråkar integration och delaktighet. I praktiken innebär det att barnets hörselförmåga avgör i vilken förskola och skola som barnet ska gå. Men vilket stöd får hörande teckenspråkiga barn eller barn med lätta hörselskador? Dessa barn behandlas annorlunda än döva barn. Det behövs en språkpolitik som tar hänsyn till barnens olika bakgrunder.

Hur säkrar man att teckenspråken lever vidare om barn och unga inte kommer i kontakt med språken? I Finland är det finlandsvenska teckenspråket ett hotat språk just för att barn och unga inte lär sig språket i skolan. Situationen är lika alarmerande på Grönland och på Färöarna, där barnen antingen får gå i reguljära skolor eller flytta till Danmark. I Danmark får endast ett fåtal ungdomar undervisning på danskt teckenspråk. Även för det norska, finska och svenska teckenspråket är situationen bekymmersam, om än inte lika pessimistisk.

Det nordiska teckenspråksnätverket kommer att fortsätta diskussionerna vid ett möte i Stockholm senare i år. Målet är att ta fram ett dokument som beskriver språksituationen för teckenspråkiga barn och unga i Norden men också föreslå åtgärder.

Deklarationen om nordisk språkpolitik antogs av de nordiska undervisnings- och forskningsministrarna år 2006. Deklarationen ligger till grund för Nordiska ministerrådets språksatsningar. Dokumentet är inte juridisk bindande för medlemsstaterna.

Finlands Dövas Förbund har tagit fram ett språkpolitiskt program för de finländska teckenspråken och har på Nordens språkråds uppdrag sammanställt ett dokument som rör teckenspråkens ställning i Norden.

Mer information om nätverksmötet under fliken Nätverksträff 2018.

Läs mer:

Svenska teckenspråkets framtid diskuterades i Sveriges Radio

Hur ser framtiden ut för teckenspråket i Sverige? Den frågan ställde Nordegren & Epstein i P1 till Johanna Mesch, docent i svenskt teckenspråk vid Stockholms universitet och Tommy Lyxell, språkvårdare i svenskt teckenspråk vid Språkrådet.

”Jag tror att teckenspråket definitivt kommer att leva vidare. Det har en stark ställning här i Sverige. Det är dokumenterat, det finns i media och det är synligt i samhället så jag tror absolut att det kommer att finnas kvar”, svarar Johanna Mesch och pekar på att det svenska teckenspråket används i fler sammanhang än tidigare.

Många döva barn får i dag kokleaimplantat. Det är hörselteknik som opereras in i innerörat för att barnen ska kunna uppfatta ljud och utveckla talat språk. Även om många döva barn med kokleaimplantat kommer i kontakt med det svenska teckenspråket så är det många som bara lär sig stödtecken till talet, vilket inte är samma sak. Det finns också en uppfattning att teckenspråket skulle störa talspråksutvecklingen, vilket Tommy Lyxell avfärdar:

”Lär man sig ett nytt språk så går det i regel mycket lättare om man har en bra grund i ett språk. Därför är det viktigt för de här barnen att de kommer i kontakt med ett språk som de kan tillägna sig fullt ut. För en del kommer det vara teckenspråk och för en del kommer det att vara talat språk. Det är ingen motsättning mellan språken, barn kan lära sig två språk samtidigt”.

På frågan hur man kan stärka det svenska teckenspråkets ställning svarar Johanna Mesch att tolkservicen har en viktig funktion, men att även teckenspråksundervisning från förskola till högskola är viktigt. Tommy Lyxell ser gärna att det svenska teckenspråket tas upp i grundskolan så att eleverna får en bättre uppfattning om vad det är för ett språk.

Inslaget Teckenspråkets framtid i radioprogrammet Nordegren & Epstein i P1 är transkriberat till skriven svenska och kan läsas på Sveriges Radios webbplats.

Riksdagsseminarium om svenska teckenspråkets ställning

Svenska Språkrådet medverkade vid ett riksdagsseminarium om det svenska teckenspråkets ställning, som arrangerades för att uppmärksamma Teckenspråkets dag.

Seminariet hade rubriken ”Ska det svenska teckenspråket likställas med talat svenskt språk?” och arrangerades av Miljöpartiet tillsammans med organisationen Teckenspråkets röst. Det är första gången på 49 år som det svenska teckenspråket diskuterades vid ett seminarium i riksdagen. Senast det skedde var 1969.

Från riksdagsseminariet om det svenska teckenspråkets ställning som hölls den 16 maj. Foto: Tomas Kold Erlandsen

Omkring 80 inbjudna riksdagsledamöter, forskare och andra intresserade kom till seminariet som inleddes med att tre hörande föräldrar till döva barn berättade om sina erfarenheter. Att få ett dövt barn innebär att en ny värld öppnar sig för föräldrarna. Många föräldrar upplever att de får för lite stöd från samhället att lära sig, använda och utveckla det svenska teckenspråket. Hörande föräldrar som väljer hörselimplantat till sitt döva barn avråds många gånger att lära sig svenskt teckenspråk av hörselvården. Istället uppmuntras föräldrarna att enbart använda talspråk med sitt barn. De föräldrar som ändå väljer att lära sig teckenspråk erbjuds enbart 240 timmars undervisning, vilket inte räcker för att lära sig ett helt nytt språk.

Tommy Lyxell från Språkrådet ingick i den expertpanel som diskuterade det svenska teckenspråkets ställning i det svenska samhället. Paneldiskussionen handlade bland annat om det svenska teckenspråkets ställning, dövas tvåspråkighet, döva implantatbärares situation i grundskolan, den språkliga identiteten och de erfarenheter som föräldrar till döva barn har.

På frågan varför det svenska teckenspråket inte har starkare ställning i skolan svarade Tommy Lyxell:

”Skolan är organiserad efter elevernas funktionshinder, inte efter deras språkförmåga. Specialskolan är förvisso tvåspråkig men skolpliktsbestämmelserna utgår från vilken hörselförmåga eleverna har. Det är märkligt eftersom inlärning sker utifrån elevernas språkliga förutsättningar. Det är inte avhängigt om eleverna har hörsel eller inte”.

Deltagare på riksdagsseminariet. Fr v.: Conny Norén (förälder), Madeleine Lyngbrant (förälder), Anna Trolin (förälder), Lea Strandberg (leg. psykolog och psykoterapeut), Elisabet Knutsson (riksdagsledamot Miljöpartiet), Tommy Lyxell (språkvårdare, Språkrådet), Krister Schönström (universitetslektor, SU), Ingela Holmström (fil. dr i pedagogik, SU), Josephine Bladh (moderator) och Isabel Engwall (Teckenspråkets röst).

Övriga personer i panelen var Lea Strandberg, legitimerad psykolog och psykoterapeut hos Örebro Läns Landsting, Krister Schönström, universitetslektor vid institutionen för lingvistik, Stockholms universitet och Ingela Holmström, biträdande lektor vid institutionen för lingvistik, Stockholms universitet. Moderator var Josephine Bladh, som bland annat är ledare i nätverks- och mentorskapsprogrammet Makttrampolinen.

Tegnspråkløftet vil styrke det norske tegnspråket

Nasjonalt nettverk for tegnspråk ble nylig arrangert av Signo og Språkrådet.

Temaet i år var tegnspråkløftet. Dette ble presentert av seksjonsleder, Hilde Haualand, ved tegnspråk og tolking ved Oslomet – storbyuniversitetet. Dagen ble brukt til å diskutere med landets største tegnspråkaktører om hva det burde satses på og hvilke prioriteringer som eventuelt måtte gjøres. Det er styret ved Oslomet som har bedt Kunnskapsdepartementet om en større satsing på tegnspråk, fordi det norske samfunnet har et stort behov for tegnspråklig kompetanse, for at hørselshemmede barn og unges lovfestede rett til utdanning i og på tegnspråk skal kunne ivaretas.

Målet med tegnspråkløftet er å skaffe mer kunnskap om norsk tegnspråk, kunne utdanne flere tegnspråkbrukere og bidra til bedring av språkpolitikkens hovedmål, slik at hørselshemmede barn får rett til å utvikle og bruke sitt førstespråk. Språkrådet er opptatt av å ha et spesielt fokus på morsmålsbrukeres mulighet til å utdanne seg, slik at man i tillegg kan ivareta den intergenerasjonelle overføringen.

I tegnspråkløftet, som er sendt til Kunnskapsdepartementet, er det foreslått blant annet å:

  • opprette tegnspråkrelaterte emner i et nytt masterprogram i mangfolds kompetanse og kommunikasjon ved Oslomet
  • utvikle norsk tegnspråk som et fullverdig masterfag i grunnskolelærerutdanningen
  • øremerke rekrutteringsstillinger
  • utvide utdanningstilbudet i tegnspråk
  • sikre tegnspråk og kunnskap om tolking som en tverrprofesjonell kompetanse, for
  • eksempel for barnevernspedagoger og sykepleiere
  • utvikle et vurderingssystem for norsk tegnspråk i tråd med det europeiske rammeverket for språk (CEFR).

Kulturminister Trine Skei Grande kom på slutten av dagen der hun blant annet sa: «Vi skal kjempe for at tegnspråkbrukere ikke blir holdt utenfor. Vi skal snu holdninger ved å bruke lovverket, utdanningen og den planlagte språkloven, der vi har en anledning til å heve statusen til norsk tegnspråk. Jeg lover å bruke de virkemidlene jeg har, slik at folk kan få en bedre forståelse for tegnspråk».

Rektor Curt Rice, fra Oslomet, lanserte navnetegnet OSLOMET. Tegnet er omdiskutert på sosiale medier, fordi det knytter til seg spørsmål om det følger den tegnspråklige «fonotaksen» i norsk tegnspråk. Det kom inn flere forslag til juryen som bestod av representanter fra Oslomet, Døve studenter i høyere utdanning (DiHU) og Språkrådet. Dette tegnet ble resultatet for OSLOMET.

Det viktigste målet med nettverkets arbeid fra det ble opprettet i 2011, er å arbeide for at St. melding nr. 35. Mål og meining. Ein heilskapleg språkpolitikk (språkmeldingen) blir fulgt opp. Dette målet kan nås ved at man peker ut områder for samarbeid og utvikling, og ved at aktørene deler informasjon, gjør opp status og forplikter hverandre gjennom konkrete tiltak. Aktørene i Nasjonalt nettverk for tegnspråk holder Språkrådet informert om situasjonen, og Språkrådet kan bruke relevant informasjon i sitt tegnspråkpolitiske arbeid. Nettverket fungerer som en lyttepost på tegnspråkområdet i Norge.

Medlemmene av nettverket er institusjoner, og de fleste institusjonene har to medlemmer. Siden norsk språkpolitikk skal være sektorovergripende, og siden det er et lederansvar å følge opp språkpolitikken og arbeidet med tegnspråk (spesielt i offentlig sektor), er den ene representanten en person med beslutningsmyndighet, og den andre er en tegnspråklig fagperson.

For de som er interesserte i kulturministerens tale kan den sees ved å følge linken (tekstet til norsk og tolket til norsk tegnspråk.

Sonja Myrhe Holten