Texten nedan är hämtad från Institutet för de inhemska språken i Finland.
”Språkvård innebär att försöka påverka språkbruket på flera olika sätt. Språkvård delas in i å ena sidan korpusvård, å andra sidan statusvård. Inom korpusvården vårdar man språket som sådant medan man inom statusvården ägnar sig åt språkets ställning, status, i samhället. Korpusvården delas i sin tur upp i vård av språkets struktur, dvs. ordförrådet, grammatiken och skriftsystemet, och vård av språket i bruk, dvs. textvård. Språkvården beskriver språkbruket och ger utifrån beskrivningarna språkbrukarna så ändamålsenliga anvisningar som möjligt. Eftersom språket är situationsbundet och varierar enligt text- och stilgenre ger språkvården inte bara information om språkbruket i olika situationer utan belyser också språkliga förändringar och ger rekommendationer.
Korpusvården vårdar och styr skrift- och talspråket, språkstrukturen, ordförrådet och namnbeståndet. Informationen sprids via tidskrifter, handböcker, artiklar, ordböcker och ordlistor samt föreläsningar.
Textvården, eller vården av språket i bruk, vårdar språket i olika sammanhang i samhället. Syftet är att hjälpa skribenterna så att de texter de producerar fungerar så bra som möjligt. Vanliga arbetsformer inom textvården är utbildning, språklig konsultation och språkgranskning.
Statusvården iakttar och beskriver den språkliga utvecklingen och språkets uppgift i samhället. Genom språkpolitiska ställningstaganden försöker statusvården påverka de språkliga attityderna. Man vill stödja språkbrukarna att i största möjliga utsträckning använda sitt eget språk på viktiga samhällsområden i stället för att övergå till något annat språk.”