Svårt att få tolk i nordiskt grannland

Att vara teckenspråkig döv och få teckenspråkstolk på sitt språk i ett nordiskt grannland är ofta krångligt. Det framkommer i en rapport som Nordens välfärdscenter gett ut.

I det nordiska språksamarbetet framhålls det att medborgare ska utan gränshinder kunna flytta till eller arbeta i ett grannland. Men det gäller inte alltid för teckenspråkiga döva som stöter på hinder när de behöver använda teckenspråkstolk på sitt eget språk i ett nordiskt grannland.

Det kan handla om att döva behöver veckopendla över landsgränsen till en arbetsplats, gå på en utbildning, delta på en släktträff eller få sjukhusvård i ett nordiskt grannland. Även om det finns gemensamma drag i de nordiska teckenspråken kan det uppstå missförstånd om man tvingas använda tolk på ett nordiskt teckenspråk som inte är ens modersmål.

Tolkverksamheterna i Norden bygger på att ge service till medborgare som är folkbokförda i det egna landet, vilket skapar problem för dem som rör sig över gränserna. Reglerna för att få tolk skiljer sig åt i de nordiska länderna och det saknas ett gemensamt system som underlättar teckenspråkiga dövas rörelsefrihet i Norden.

Rapporten Grenslöse tegn? – Mobilitet og tegnspråk i Norden tar upp flera typfall där enskilda döva hamnar i kläm mellan de nordiska ländernas tolksystem. I rapporten förslår Nordens välfärdscenter flera åtgärder som skulle underlätta för döva att använda tolk i de nordiska länderna, bland annat ett nordiskt E-ID, förbättrad utbildning i de nordiska teckenspråken och behov av flerspråkiga teckenspråkstolkar. Bristen på statistik gör att kunskapen är begränsad om hur vanligt det är att döva använder tolk i ett nordiskt grannland.

Läs mer:

• Grenseløse tegn? – Mobilitet og tegnspråk i Norden