Teckenspråk användes på 1600-talet i Sverige

Ett nytt fynd i Riksarkivets samlingar visar att teckenspråk användes redan på 1600-talet i Sverige. Det är det äldsta kända historiska belägget i Norden.

I Arkivpodden berättar Riksarkivets sektionschef i Östersund, Maria Press, om ett intressant fynd hon gjort i Riksarkivets samlingar. I domstolsprotokoll från 1695 kan man nämligen läsa om ett döv man som dömdes till döden för ett mycket allvarligt brott.

Bild: Franz Hermann Czech, ”Versinnlichte Denk- und Sprachlere” 1836.

Jon Olufson föddes döv 1629 och växte upp på Rödön i Jämtland*. Han hade en döv bror, vilket tyder på att dövheten var ärftlig. I familjen fanns också två hörande bröder. Sinsemellan hade de utvecklat ett hemmagjort teckenspråk.

Förhöret var ovanligt rättssäkert för sin tid. De hörande bröderna Anders och Hemming fick tolka sin bror Jon vid två olika tillfällen. Rätten ville förvissa sig om att de faktiskt använde samma språk och att de hörande bröderna inte hittade på berättelser.

De noggranna anteckningarna ger en inblick i hur teckenspråket talades och om hur döve Jon Olufson levde sitt liv på 1600-talet. En del tecknen är väl beskrivna. Tecknet för ‘vit’ som utfördes med blicken uppåt och utsträckt tunga. ‘Svart’ tecknades med slutna ögon och där den ena handen slogs ner. ‘Norge’ tecknades med något illaluktande (sur sill) och med fjäll och berg med handens högt runtom upplyftande.

Avsnittet Det okända teckenspråket i Arkivpodden har transkriberats och kan läsas på Riksarkivets hemsida.

* Jämtland tillhörde Norge fram till 1645.

Läs mer

• Arkivpodden: Det okända teckenspråket
• Sunne tingslags domboksprotokoll 1691–1700 (Se s.158-161,174–178, på ålderdomlig svenska)

Språkvitalisering för små språk i Norden

I rapporten Framgång för små språk kan man läsa om hur man i de nordiska länderna arbetar för att stärka de små språken, bland annat det finlandssvenska teckenspråket.

Många av de små språken i Norden har försvagats, vilket innebär utmaningar. Hur kan de nordiska länderna upprätta den språkliga mångfalden? Det krävs insatser av samhället för att stärka språken så att de lever kvar. Rapporten vill lyfta fram goda exempel på språklig revitalisering och innehåller två artiklar om teckenspråk.

Bild från rapporten Framgång för små språk. Illustration: Felicia Fortes

Den ena artikel är författad av professor Johanna Mesch vid Stockholms universitet och beskriver utvecklingen hos de nordiska teckenspråken och deras språkliga status. Den andra artikeln är skriven av Maria Andersson-Koski, doktorand vid Helsingfors universitet, och handlar om hur man praktiskt har arbetat med att stärka det finlandssvenska teckenspråket, ett språk som enligt Unesco är utrotningshotat.

I artikeln om det finlandssvenska teckenspråket pekar Maria Andersson-Koski på olika faktorer som gjort att språket har fått uppmärksamhet och stöd från samhället. Lagligt skydd för teckenspråken i Finland, framtagandet av en språkplan, dokumentation av det finlandssvenska teckenspråket, utbildning av tolkar och bildandet av föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga r.f, är några dessa faktorer. Men även enskilda initiativ och manifestationer har satt språket på kartan. Språkrevitalisering präglas av långsiktighet. Tålamod är ett nyckelord, skriver Andersson-Koski i rapporten.

Rapporten Framgång för små språk är framtagen av Institutet för språk och folkminnen med medel från Nordiska ministerrådet.

Läs mer hos Institutet för språk och folkminnen.