Lättsamt och lärorikt om det svenska teckenspråket

Utbildningsradion sänder en programserie om svenskt teckenspråk. I fyra avsnitt behandlas det svenska teckenspråkets historia, influenser och särdrag.

I programserien Det här är svenskt teckenspråk får tittarna lära sig olika saker om det svenska teckenspråket, bland annat: hur språket såg ut förr, slang bland ungdomar förr och idag, hur inflyttade döva från andra länder ser på språket och vad som skiljer svenskt teckenspråk från andra teckenspråk.

Programserien Det här är svenskt teckenspråk kan ses på UR Play.

Ett avsnitt handlar om språkvård där språkbrukare bland annat diskuterar lämpliga och olämpliga tecken. Och vem har rätt att skapa tecken? I ett avsnitt medverkar Språkrådets medarbetare Tomas Hedberg.

Innehållet är lättsamt och lärorikt för såväl infödda talare som inlärare av språket. Alla avsnitt är 19 minuter långa, framförs på svenskt teckenspråk med svensk speakerröst och undertextning på svenska.

Se programserien på UR-play (kan ses utanför Sverige)

Forskare: Teckenspråkiga barn och unga behöver träffa andra teckenspråkiga

Kunskapen om barn och ungas tillgång till teckenspråksmiljöer i Norden är begränsad. Det framkommer i en rapport som OsloMet tagit fram på uppdrag av Nordiska teckenspråksnätverket och norska Språkrådet.

På det nordiska digitala seminariet Från ord till handling den 1 december 2021 berättade professor Hilde Haualand vid OsloMet Storbyuniversitet om den paradox som uppstått efter att teckenspråk blivit erkänt som språk i de nordiska länderna. Trots att lagskyddet har stärkts nedmonteras många teckenspråkiga miljöer (arenor). Det tycks som om lagstiftare tar för givet att språkliga rättigheter automatiskt leder till tillgång till teckenspråksmiljöer.

Det är framför allt inom skolan som nedmonteringen märks. Flera statliga dövskolor i de nordiska länderna har avvecklats. Istället får döva eller hörselskadade barn undervisning i hörselklasser eller i klasser på kommunala skolor där kontakten med andra teckenspråkiga jämnåriga är starkt begränsad.

För att få bättre kunskap om barns och ungas tillgång till teckenspråk, fick ett forskarlag vid OsloMet i uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt. Litteraturstudien omfattar nordisk forskning för perioden efter 2010. Teckenspråksmiljöer uppstår exempelvis i skolor, vid fritids- och kulturaktiviteter och i familjen.

Forskarna konstaterar att det inte finns så mycket forskning på området. Flera studier, såväl kvantitativa som kvalitativa, har undersökt elevers tillgång till teckenspråk i statliga specialskolor eller i kommunala skolor. I studierna framstår teckenspråk ofta som ett medel för något annat, för inkludering, kognitiv och social utveckling. Teckenspråkig undervisning förpassas ofta till specialpedagogiken, vilket utesluter hörande teckenspråkiga barn. Hur barn utvecklar åldersadekvat teckenspråk i samspel med andra teckenspråkiga finns det väldigt lite kunskap om.

Förhållandet mellan språkliga rättigheter och praktik är mer komplext än vad lagstiftaren tänkt på, skriver forskarna i rapporten. Rätt till utbildning innebär inte att barn och unga alltid har tillgång till teckenspråk. Formell utbildning räcker inte. Barn och unga behöver träffa andra teckenspråkiga jämnåriga och vuxna som de kan utveckla teckenspråket med.

Hämta rapporten:

• Barn og unges tilgang til tegnspråk i Norden