Nordiska teckenspråksnätverket har tagit fram en rapport som beskriver hur internationella konventioner, nationella lagar och förordningar påverkar barns och ungas tillgång till teckenspråk i de nordiska länderna.
Nordiska ministerrådets vision är att Norden ska vara den bästa platsen i hela världen för alla barn. Men är det så för teckenspråkiga barn? Hur skyddar den nordiska lagstiftningen teckenspråkiga barns språkliga rättigheter?
Richard Sahlin, docent i offentlig rätt, fick under hösten 2020 i uppdrag att göra en sammanställning av vilka lagar och förordningar stöttar eller hindrar teckenspråkiga barns och ungas tillgång till teckenspråk.
Kartläggningen omfattar sju lagstiftningsområden: grundlagsstiftning, språklagstiftning, familjelagstiftning, skollagstiftning, fritids- och tolklagstiftning, diskrimineringslagstiftning och medielagstiftning. Dessa områden har valts ut som särskilt viktiga för barns och ungas tillgång till teckenspråk.
I rapporten beskriver Richard Sahlin hur internationella konventioner, t.ex. funktionsrättskonventionen och barnkonventionen, har inkorporerats i de nordiska länderna och gör en analys av ländernas lagstiftning. Därefter lyfter han fram några områden där lagskyddet behöver stärkas.
Materialet kan användas som underlag i det språkpolitiska arbetet för att förbättra barns och ungas möjligheter att lära sig, utveckla och använda teckenspråk i Norden.
Rapporten har tagits fram på uppdrag av svenska Språkrådet och Nordiska teckenspråksnätverket med medel från Nordiska ministerrådet.
Läs mer:
- Ladda ner rapporten Barns och ungas tillgång till teckenspråk i Norden – en juridisk kartläggning (på svenska).
- Läs mer på Institutet för språk och folkminnen.