Den 1 juli 2019 träder en reviderad läroplan för förskolan i kraft i Sverige – Lpfö 18. För första gången nämns det svenska teckenspråket som ett språk som döva eller hörselskadade barn ska få utveckla.
Under rubriken Förskolans uppdrag i den nya läroplanen står det: ”För döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska språkutvecklingen främjas i det svenska teckenspråket”. Tidigare har teckenspråkiga barn sorterats under ”barn med annat modersmål” men lyfts nu fram som en egen språkgrupp. Formuleringen ”barn som av andra skäl har behov av teckenspråk” syftar på coda-barn, syskon till döva barn och språkstörda barn.
I målbeskrivningen under rubriken Omsorg, utveckling och lärande står det att ”förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla […] svenskt teckenspråk, om barnet har hörselnedsättning, är dövt eller av andra skäl har behov av teckenspråk”.
Skolverket är tydliga med att rätten till teckenspråk inte avser alternativa kommunikationsmetoder. ”En del förskolor arbetar med TAKK (tecken som alternativ kommunikation) som en metod för språkstödjande arbete. Skrivningarna i läroplanen handlar däremot inte om TAKK utan om rätten att utveckla ett språk, i det här fallet teckenspråk”, skriver Skolverket på sin webbplats.
Till grund för formuleringarna ligger bland annat språklagen, som trädde i kraft exakt tio år tidigare – den 1 juli 2009.
Läs mer hos Skolverket.
Nordiska teckenspråk • Nordiske tegnspråk • Nordiske tegnsprog • Pohjoismaiset viittomakielet • Norræn táknmál • Avannaamioqatigiinni ussersuutit • Norðurlendsk teknmál 