Teckenspråkiga biblioteket i Finland har sammanställt en historik över Dövas Nordiska Råd arbete, bland annat för att stärka de nordiska teckenspråkens ställning.
Dövas Nordiska Råd firar 110 år i år. Lagom till jubileumsåret lanserar Teckenspråkiga biblioteket i Finland en webbplats om DNR:s arbete under denna tidrymd. Flera förgrundspersoner inom dövrörelsen i Norden intervjuas i flera teckenspråksfilmer som är tematiserade kring olika ämnen.

Det nordiska samarbetet inleddes 1907, och tidigt väcktes idén om att harmonisera de nordiska teckenspråken i syfte att underlätta språkförståelsen i Norden. Kommittéarbete med en samnordisk teckenordbok pågick periodvis och planen var att de nordiska länderna skulle ge ut teckenordböcker där man valde ut de tecken från respektive språk som man ansåg vara mest lämpliga för spridning.
Först ut att publicera en samnordisk teckenordbok var Danmark, vilket skedde 1967. Tanken var att de andra nordiska länderna skulle ta efter. Teckenspråksforskningen som kom igång i början på 1970-talet visade att teckenspråken är egna språk och att de skiljer sig åt mellan länderna. Denna kunskap ledde till att det fortsatta arbetet med en samnordisk teckenordbok lades ner och istället togs det fram teckenordböcker för respektive nordiska land.
Andra idéer till samnordiska projekt, som gemensam folkhögskola, teckenspråkig satellit-tevekanal, har också gått i stöpet. Men trots detta anser flera av intervjupersonerna att initiativen inte varit misslyckade. Samarbetet har lett till att stärka teckenspråkens och dövas ställning i respektive nordiska länder. Framsteg i ett land har inspirerat de andra nordiska länderna, och man har influerat varandra på områden som rör lagstiftning, forskning och utbildningsinsatser. De nordiska länderna sågs under lång tid som ett föredöme för andra länder.
Se filmen om arbetet mot ett samnordiskt teckenspråk hos Teckenspråkiga biblioteket.