Avhandling om hur barn och vuxna använder avbildande verb

Den 28 oktober lade Pia Simper-Allen fram sin avhandling ”Cut and break-beskrivningar i svenskt teckenspråk”, som beskriver hur barn och vuxna använder sig av avbildande verbkonstruktioner när de beskriver hur olika föremål delas eller tas isär.

Doktoranden Pia Simper-Allen vid Stockholms universitet har studerat hur 14 vuxna och 11 barn använder sig av avbildande verbkonstruktioner i svenskt teckenspråk utifrån eliciteringsmaterialet ”Cut and Break Clips” och ”Kids Cut and Break”, som tagits fram av Max Planck Institute for Psycholinguistics i Nederländerna. Materialet består av korta filmsekvenser som visar hur personer delar eller tar isär föremål. Informanternas uppgift är att beskriva dessa händelser språkligt. Samtliga informanter i Pia Simper-Allens undersökning har svenskt teckenspråk som sitt första språk.

Avbildande verbkonstruktioner kan enligt Pia Simper-Allen beskrivas med handformskategorierna substitutor (framträdande formegenskaper hos föremål), manipulator (hur handen handskas med föremål) och deskriptor (formbeskrivning).  Svårigheten för inlärare av teckenspråk är att samordna olika handformer och rörelser i avbildande verbkonstruktioner.

En slutsats i avhandlingen är att det tar relativt lång tid för döva barn att bemästra vuxenformen av avbildande verbkonstruktioner, speciellt när verktyg ingår i beskrivningen. Många gånger ersätter de mindre barnen (2–3 år) verbkonstruktionerna med lexikala tecken. Verbkonstruktionerna uppvisar också stor variation. Ofta används bara ena handen. Små barn använder också pekningar i stor utsträckning. Äldre barn använder en kombination av lexikala tecken och avbildande verbkonstruktioner. Vid 4–5 års ålder börjar barnen använda avbildande verbkonstruktioner enligt vuxenformen.

Små barn har särskilt svårt att beskriva osynliga element i verbkonstruktionerna och vill gärna ha kontakt mellan händerna. Vuxna klarar av att beskriva osynliga element, t.ex. att klippa ett pappersark där manipulatorn är synlig, men inte papperet som handen håller i, och utföra en klipprörelse med substitutorn över det tänkta (osynliga) pappersarket.

Ett annat namn för avbildande verbkonstruktioner är avbildande verb. I avhandlingen väljer Pia Simper-Allen att kalla dem för avbildande verbkonstruktionen eftersom fokus ligger på handformskategorier och handaktivitet. Avbildande verb är problematiskt att beskriva i teckenspråkslexikon eftersom tecknens betydelse framgår av sammanhanget och på grund av att tecknens form, rörelse och läge kan variera.

Avhandlingen är skriven på svenska. Läs mer om disputationen (på engelska) och hämta avhandlingen i fulltext på DIVA-portalen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s