Avhandling om hur barn och vuxna använder avbildande verb

Den 28 oktober lade Pia Simper-Allen fram sin avhandling ”Cut and break-beskrivningar i svenskt teckenspråk”, som beskriver hur barn och vuxna använder sig av avbildande verbkonstruktioner när de beskriver hur olika föremål delas eller tas isär.

Doktoranden Pia Simper-Allen vid Stockholms universitet har studerat hur 14 vuxna och 11 barn använder sig av avbildande verbkonstruktioner i svenskt teckenspråk utifrån eliciteringsmaterialet ”Cut and Break Clips” och ”Kids Cut and Break”, som tagits fram av Max Planck Institute for Psycholinguistics i Nederländerna. Materialet består av korta filmsekvenser som visar hur personer delar eller tar isär föremål. Informanternas uppgift är att beskriva dessa händelser språkligt. Samtliga informanter i Pia Simper-Allens undersökning har svenskt teckenspråk som sitt första språk.

Avbildande verbkonstruktioner kan enligt Pia Simper-Allen beskrivas med handformskategorierna substitutor (framträdande formegenskaper hos föremål), manipulator (hur handen handskas med föremål) och deskriptor (formbeskrivning).  Svårigheten för inlärare av teckenspråk är att samordna olika handformer och rörelser i avbildande verbkonstruktioner.

En slutsats i avhandlingen är att det tar relativt lång tid för döva barn att bemästra vuxenformen av avbildande verbkonstruktioner, speciellt när verktyg ingår i beskrivningen. Många gånger ersätter de mindre barnen (2–3 år) verbkonstruktionerna med lexikala tecken. Verbkonstruktionerna uppvisar också stor variation. Ofta används bara ena handen. Små barn använder också pekningar i stor utsträckning. Äldre barn använder en kombination av lexikala tecken och avbildande verbkonstruktioner. Vid 4–5 års ålder börjar barnen använda avbildande verbkonstruktioner enligt vuxenformen.

Små barn har särskilt svårt att beskriva osynliga element i verbkonstruktionerna och vill gärna ha kontakt mellan händerna. Vuxna klarar av att beskriva osynliga element, t.ex. att klippa ett pappersark där manipulatorn är synlig, men inte papperet som handen håller i, och utföra en klipprörelse med substitutorn över det tänkta (osynliga) pappersarket.

Ett annat namn för avbildande verbkonstruktioner är avbildande verb. I avhandlingen väljer Pia Simper-Allen att kalla dem för avbildande verbkonstruktionen eftersom fokus ligger på handformskategorier och handaktivitet. Avbildande verb är problematiskt att beskriva i teckenspråkslexikon eftersom tecknens betydelse framgår av sammanhanget och på grund av att tecknens form, rörelse och läge kan variera.

Avhandlingen är skriven på svenska. Läs mer om disputationen (på engelska) och hämta avhandlingen i fulltext på DIVA-portalen.

Det stormar kring tolktjänsten i Norge

I Norge har det under senaste halvåret stormat kring tolktjänsten. Upprinnelsen är ett utredningsförslag om att tolktjänsten ska bli en självständig organisation.

Konsultföretaget Agenda Kaupang fick i uppdrag av Arbeids- og sosialdepartementet att utreda hur det framtida tolkbehovet kan se ut, hur teknologien kan användas och hur tolktjänsten ska förvaltas. Rapporten överlämnades i våras. Nordiska teckenspråk har skrivit om det tidigare.

Agenda Kaupang föreslår att tolktjänsten flyttas från Arbeids- og velferdsdirektoratet, NAV, och får en annan nationell organisatorisk tillhörighet. Ett skäl till det är att sektorsansvarsprincipen gör att NAV inte står för tolkar om det ligger utanför deras sektorsansvar, vilket betyder att döva blir utan tolkar i vissa sammanhang. Tolktjänsten bör vara sektorsöverskridande, menar utredaren.

NAV, som även förskriver tekniska hjälpmedel och utreder hur döva och hörselskadade kan komma tillbaks i arbetslivet, mottog inte detta förslag med öppna armar, utan svarade med en skrivelse där de argumenterar för att tolktjänsten stannar hos NAV. Ett argument är att tolkar bidrar till den samlade kompetensen kring dövas arbetslivsfrågor. ”I dette arbeidet, som nå implementeres i hjelpemiddelsentralene, vil den kompetansen tolkene har om tilrettelegging og muligheter for døve/hørselshemmede være av stor betydning i hjelpemiddelsentralene og i samarbeidet med NAV-kontorene”, skriver NAV.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Norges Døveforbund, NDF, menar att NAV inte förstår tolkarnas yrkesroll. De är inte rådgivare utan har ett språkförmedlande uppdrag. En sammanblandning av dessa uppgifter riskerar att omyndigförklara döva, menar NDF. Vidare anser NDF att NAV inte lyssnar på döva och bryter mot det språkpolitiska uppdraget att främja det norska teckenspråket. Även Nasjonalt fagråd for tegnspråk og tolking och Tolkeforbundet delar NDF:s oro. De menar att det är viktigt att slå vakt om tolkarnas professionalitet. Tolkar ska inte fungera som hjälpredor eller rådgivare.

I en debattartikel i Aftonposten har Sigrun Vågeng, chef på NAV, försökt tona ner motsättningen: ”Det har aldri vært aktuelt å blande tolk- og rådgivarrollen”. NAV kommer att invänta Arbeids- og sosialdepartementets behandling av rapporten, skriver Sigrun Vågeng.

En sammanfattning av turerna i debatten kan läsas hos Nasjonalt Senter for hørsel og psykisk helse vid Oslo universitetssykehus.

Nätverksmöte i Vasa

De nordiska teckenspråkens roll inom dövundervisningen och språktester för teckenspråk diskuterades vid nätverksträffen i Vasa.

Det nordiska teckenspråksnätverket hade sin årliga sammankomst i slutet av augusti, denna gång i Vasa, Finland. Inför detta möte hade kontaktpersoners i respektive land förberett information angående språktester i teckenspråk och undervisningsmaterial om nordiska teckenspråk som presenterades för kollegorna.

Deltagare på nätverksträff för Nordiska teckenspråksnätverket. Foto: Janne Kankkonen.

Målet med genomgången var att få en överblick över vilka teckenspråkstester det finns och hur de används. Ska man bedöma språklig kvalitet behöver det mätas på något sätt. Det har tagits fram olika teckenspråkstester i de nordiska länderna, framför allt inom dövskolorna. En del länder har anpassat ett engelsk test till det egna landets teckenspråket, en del länder har utvecklat egna tester. Även universitet och tolkutbildningar har sina tester. På senare tid har blickarna riktats mot Europarådets Gemensam europeisk referensram för språk, CEFR, och anpassning av detta ramverk till teckenspråk pågår runtom i Europa, även i Norden.

Hur man arbetar med de nordiska teckenspråken i dövskolorna varierar. Ofta handlar det om att bekanta sig med några tecken på ett grannspråk. Men påfallande mycket av det som rör den nordiska språkförståelsen handlar om de nationella skriftspråken. Några lärare menar att det beror på att det saknas aktuellt undervisningsmaterial. Det finns dock en del information om nordiska teckenspråk på webben, bland annat Nordisk landsby och nyligen lanserade TegNorden, men få känner till dessa webbplatser. Dessutom uppdateras inte webbsidorna eftersom de är resultat av projektarbete och det saknas organisationer som administrerar webbplatserna. Teckenspråksnätverket bestämde att undersöka med specialskolemyndigheter i Norge och Sverige om det finns ett intresse att samverka kring ett undervisningsmaterial om nordiska teckenspråk.

Dövas Nordiska Råd hade en representant vid detta möte och det finns ett intresse att utveckla ett samarbete mellan DNR och Teckenspråksnätverket. Det finns många gemensamma språkpolitiska frågor på dagordningen. Teckenspråksnätverket kommer därför att bjuda in en representant från DNR vid kommande nätverksmöten.

Mötet diskuterade också medverkan på KOLON – en språk- och kulturfestival som planeras hållas i Århus i Danmark i september 2017. Århus är utsedd till europeisk kulturhuvudstad nästa år.

I det efterföljande Nordiska språkmötet höll bland andra fil.dr. Camilla Lindahl en föreläsning om teckenspråkets roll i skolundervisning i naturvetenskapliga ämnen. Temat för Nordiska språkmötet var Ett flerspråkigt samhälle.

Läs mer under Nätverksträff 2016

Brist på tolk i arbetslivet diskriminerar döva

I Sverige har det skrivits flera debattartiklar som tar upp problemet med tolk i arbetslivet. En del menar att dagens regler är diskriminerande.

Många döva ägnar flera år åt högskolestudier bara för sedan att upptäcka att man inte är anställningsbar. Trots akademiska meriter och god kompetens får man inte jobb på grund av tolkkostnader. Arbetsgivare måste nämligen själva stå för tolkkostnaderna i många fall vilket gör att de tänker sig för innan de anställer döva.

Stötestenen är vad som kallas för arbete. I Stockholm har landstingets tolkcentral lämnat ut riktlinjer för vad som gäller för att få tolk. När det gäller ”grundläggande tolktjänster i arbetslivet” står landstingets tolkcentral för kostnaden, men om det faller inom definitionen ”behöver tolk för att kunna utföra sitt arbete” ska arbetsgivaren stå för kostnaden. Det betyder att om döva arbetstagare är med på arbetsplatsmöten så står landstingens tolkcentral för kostnaden. Men om döva har en arbetsledande funktion är det arbetsgivaren som är betalningsansvarig. Döva tycker att detta system är diskriminerande eftersom det favoriserar passivitet. Om döva är passiva mottagare av information får de tolkar. Men om döva tar på sig ledningsuppdrag får de ingen tolk. Riktlinjerna upplevs dessutom som otydliga och följs inte konsekvent av Stockholms tolkcentral.

Stockholms tolkcentral säger att de skulle behöva ett extra anslag på 15 miljoner för att klara av tolkbehovet i arbetslivet och de välkomnar tydligare riktlinjer från regeringens håll. Regeringen har utrett tolkfrågan under många år och en stor utredning om tolktjänsten lades fram 2011. Trots detta har regeringen inte lämnat klara besked om hur tolktjänsten ska organiseras.

Läs artiklar:

• Enhetschef: Tolktjänsten är diskriminerande
• Juriststudent: Regeringen måste ge besked om tolkning i arbetslivet för döva
• Miljökontor: Vi går back på döva medarbetare
• Stockholms TC: Vi skulle behöva 15 miljoner

Första utbildningen för teckenspråksinstruktörer i det finlandssvenska teckenspråket

En utbildning för teckenspråksinstruktörer i det finlandssvenska teckenspråket har startat i Finland. Utbildningen är mycket välkommen och utgör ett nödvändigt steg för att revitalisera det finlandsvenska teckenspråket och för att på sikt utbilda tolkar i språket.

”Detta har vi väntat länge på!” utbrister några av de 14 studerandena som deltog i utbildningens första träff i augusti 2016. Att utbilda finlandssvenska teckenspråksinstruktörer är ett nödvändigt steg för att i framtiden starta en tolkutbildning på finlandssvenskt teckenspråk. Hittills har bristen på undervisningsmaterial, undervisningspersonal och forskning i det finlandssvenska teckenspråket omöjliggjort en tolkutbildning. Den nystartade instruktörsutbildningen på 30 ECTS-poäng, försöker råda bot på de mest akuta bristerna.

Studerande på utbildningen för teckenspråksinstruktörer. Foto: Jarmo Röksä.

Utbildningen genomförs inom ramarna för projektet Lev i vårt språk (Livs) som också har för avsikt att utöka tillgången på forskningsmaterial i språket. Inom projektet strävar vi framför allt efter att beskriva användningen av handalfabet i finlandssvenskt teckenspråk samt undersöka hur svenskan har påverkat språket, till exempel i form av inlånade sammansatta tecken. En del av de språkliga iakttagelserna som görs under projektets gång kommer att ingå i ett undervisningsmaterial som borde finnas fritt tillgängligt på webben då projektet avslutas hösten 2017.

Instruktörsutbildningen ger inte i sig de studerande någon officiell yrkeskvalifikation. Det studerandena får är däremot en ökad språklig medvetenhet i kombination med grunderna i språkvetenskap, översättning och språkundervisning. Detta ger studerandena möjlighet att ställa upp som sakkunniga i det egna språket, till exempel i samband med översättnings-, handlednings- eller undervisningsuppdrag. Med andra ord blir studerandena som avlägger kursen ovärderliga resurser i den fortsatta revitaliseringen av det finlandssvenska teckenspråket.

År 2015 beviljade Undervisning- och kulturministeriet i Finland det första statliga bidraget någonsin med avsikt att revitalisera det finlandssvenska teckenspråket. Pengarna tillföll yrkeshögskolan Humak som fick i uppdrag att planera och genomföra en instruktörsutbildning på finlandssvenskt teckenspråk. Då utbildningsprojektet avslutas hösten 2017, har yrkeshögskolan Humak, såvida det ordnar sig med finansieringen, också förbundit sig till att starta en tolkutbildning på finlandssvenskt teckenspråk.

Läs mer om instruktörsutbildningen på projektets webbplats och på Facebook-sidan.

Maria Andersson-Koski