Metoder för att förbättra teckenspråkens ställning

Finlands Dövas Förbund har tillsammans med Dövas Världsförbund tagit fram en handbok med arbetsmetoder för att stärka teckenspråken i utvecklingsländerna.

Nätpublikationen ”Working Together – Manual for Sign Language Work within Development Cooperation” innehåller riktlinjer och exempel på best practice för hur man ska genomföra teckenspråksarbete tillsammans med en dövgemenskap.

I teckenspråksarbetet ingår många viktiga element och arbetet är betydligt mer omfattande än endast ordboksarbete. Teckenspråksarbetet måste bedrivas på flera fronter. Ett avsnitt i handboken tar upp fyra hörnstenar inom inom det som kallas språkplanering: attitydplanering, korpusplanering, statusplanering och inlärningsplanering. Teckenspråksarbetet kan på sikt leda till ett officiellt erkännande av teckenspråk i lagstiftningen.

Informationen i handboken är tillgänglig både på International Sign och på skriven engelska. Handbokens målgrupper är döva (i utvecklingsländer), utbildare som jobbar i samarbete med dövgemenskaper, organisationer och institutioner som finansierar och genomför utvecklingsprojekt, och övriga samarbetspartners och statliga institutioner och representanter som samarbetar med döva.

Handboken är ett resultat av samarbete mellan Finlands Dövas Förbund, Dövas Världsförbund (WFD) och de två nationella dövorganisationerna i Albanien och i Kosovo.

De sju kapitlen i handboken tar upp följande teman:

  1. Introduktion – referensram, målgrupper och huvudbudskap
  2. Grundläggande information om tecknade språk och teckenspråksarbete
  3. Att starta teckenspråksarbete – en första kartläggning och att planera arbetet
  4. Element som behövs i teckenspråksarbetet och arbetsmetoder
  5. Ämnen för undervisning inom teckenspråksarbetet
  6. Best practice och utmaningar – t.ex. gällande kommunikation, dövgemenskapens delaktighet och att genomföra arbetet i praktiken
  7. Sammandrag ”Gör ej” – vanliga misstag som bör undvikas

Handboken hittar du här: www.slwmanual.info

Annonser

Teckenspråk sågs och hördes i Roskilde

De nordiska teckenspråken uppmärksammades på Nordiskt Språkmöte i Roskilde.

Varje år arrangeras Nordiskt språkmöte, en tvådagars språkkonferens om det nordiska språksamarbetet, som de nordiska språknämnderna turas om att arrangera. Temat för årets Nordiskt språkmöte, som gick av stapeln den 20-21 augusti, var ”språkförståelse och kommunikationsstrategier i Norden”. Arrangör var Dansk Sprognævn.

Olika föreläsare berättade om den nordiska grannspråkförståelsen i de nordiska (främst skandinaviska) länderna. Något som språkvetare har noterat är att ungdomar ofta använder engelska istället för de skandinaviska språken i språkkontakter. Det har blivit en etablerad sanning som språkpolitiken förhåller sig till. Ett skäl till förändringen kan vara att språkmötena ser annorlunda ut. Vi använder tekniska prylar i större utsträckning när vi kommunicerar som gör att de spontana samtalen i den fysiska miljön uteblir. Istället samtalar vi med den egna gruppen över stora avstånd via tekniken.

Men bilden av att ungdomar är ointresserade av grannspråken är lite missvisande. Det visar sig att ungdomar är villiga  att lära sig grannspråken om undervisningen sker på ett stimulerande och humoristiskt sätt. Det handlar om pedagogik och hur man skapar intresse för språken, vilket flera föreläsare på konferensen berörde. Intresset är också åldersbetingat. Unga vuxna som flyttar till grannländerna för att jobba är mer motiverade att lära sig grannspråken. Konferensdeltagarna fick också veta hur språkförståelsen är mellan dansktalande och tysktalande i den tyska provinsen Schleswig-Holstein.

Jette och Leena

Bildtext: Jette Hedegaard Kristoffersen, Danmark, och Leena 
Savolainen, Finland, på Nordiskt Språkmöte i Roskilde. 
(Foto: Tommy Lyxell)

Paussamtal

Bildtext: Samtal mellan nordiska teckenspråkiga representanter
under en konferenspaus. (Foto: Tommy Lyxell)

Asger Bergmann från Danmark var inbjuden att tala om det nordiska språksamarbetet mellan döva i Norden. Hur såg språkkontakten ut förr och hur är det i dag? Det nordiska samarbetet mellan döva startade 1907 när den första nordiska dövkongressen hölls i Köpenhamn. Långsamt växte ett nordisk samarbete fram och 1972 grundades Dövas Nordiska Råd. Samarbetet påverkade hela regionen. Det som hände i ett nordiskt land påverkade situationen i andra de andra nordiska länderna.

Asger Bergmann

Bildtext: Asger Bergmann som föreläste på Nordiska Språkmötet har 
skrivit memoarboken  "Tegnsprog - hvorfor ikke? (2015)" som kan 
beställas hos Danske Døves Landsforbund. (Fotomontage: Tommy Lyxell)

Under lång tid diskuterades frågan om att skapa en samnordiskt teckenspråksordbok. Den första ordboken blev ”Håndbog i Tegnsprog” som gavs ut i Danmark 1967 och bestod till stor del av ”nordiska tecken”. Resten var danska tecken. Den svenska versionen blev klar fyra år senare. De kriterier som användes för att bestämma vilka tecken som skulle få ingå i teckenordböckerna var: skönhet, logik, avbildning och ursprung.

Båda teckenordböckerna skapade rabalder i respektive länder. Döva reagerade över alla märkliga tecken som de inte kände igen eller använde. När teckenspråksforskningen kort därpå etablerade sig – och konstaterade att de nordiska teckenspråken för det första var språk och för det andra skiljde sig åt – övergavs planerna på en gemensam nordisk teckenordbok.

Kontakter mellan döva i Norden präglas av ömsesidig förståelse tack vare likheterna i de nordiska teckenspråken. Åtminstone har det varit så. I dag ser språksituationen lite annorlunda ut. Det har blivit vanligare att amerikanskt teckenspråk talas mellan döva ungdomar i Norden, berättade Asger Bergmann på konferensen. Vi ser alltså att samma utveckling sker med teckenspråken som med de talade språken. Döva använder ett lingua franca-språk (hjälpspråk) i stället för sitt eget modersmål i nordiska språkkontakter.

På Nordiska Språkmötet intervjuade det norska radioprogrammet Språkteigen tre språkvetare om den nordiska språkkontakten mellan döva. Intervjun kommer att sändas senare i höst. (Uppdaterat 4 september: Två inslag om nordiska teckenspråk sänds i Språkteigen den 6:e och 13:e september).

radiointervju

Bildtext: Språkvårdare i teckenspråk – Sonja Myhre Holten (Norge), 
Janne Boye Niemelä (Danmark, tillträder den 1 oktober), Tomas Hedberg
(Sverige) - intervjuades om språksituationen i Norden av NRK. Till 
vänster i bild finns intervjuaren Ann Jones tillsammans med tre 
tolkar. (Foto: Tommy Lyxell)

Läs mer om Nordiskt Språkmöte i Roskilde 2015.

Det finns flera nätverk som arbetar för att främja den nordiska grannspråksförståelsen: Nordkurs, Nordspråk, Nordiska SpråkpiloternaDe Nordiska Pärlorna och Nätverket för språknämnderna i Norden. Teckenspråksnätverket är ett nyetablerat nätverk som ingår i detta språksamarbete.

Handledning för översättning till teckenspråk

Språknämnden för finländska teckenspråk har publicerat en handledning för översättare i teckenspråk.

Handledningen, som har namnet ”Hur ser en bra teckenspråkig översättning ut?”, tar upp olika grundläggande faktorer som översättare till teckenspråk behöver tänka på , t.ex: målgruppsanpassning, textarter och språkregister, kohesion, rytm, artikulation och blickriktning.

Enligt Språknämnden för finländska teckenspråk har tidigare översättningar varit styrda av källspråkstexterna, vilket har lett till obegripliga texter som distanserat läsarna. Att översätta handlar i grunden om att anpassa texten till målgruppen, såväl språkligt som kulturellt. Det innebär att man ibland behöver redigera texten. För att lyckas med översättningen måste översättare ha kunskaper om språkens olika uttrycksvillkor och mottagarnas kulturella koder.

Ett avsnitt tillägnas särskilt det finlandssvenska teckenspråket eftersom det innebär utmaningar att översätta till detta språk. Språket influeras av såväl det finska som det svenska teckenspråket, vilket har lett till en större variation i språkbruket hos talarna. Detta måste översättare ta hänsyn till.

En annan utmaning som översättare av teckenspråk möter är att det finns begränsade språkliga resurser, i form av teckenordböcker och språkvårdsriktlinjer, som det  finns mer av för de skrivna och talade språken. Detta kan kompenseras för genom att flera personer översätter texten tillsammans.

Handledningen finns på finska och på svenska samt de båda teckenspråken i Finland.

Ny chef för svenska Språkrådet

Harriet Kowalski blir ny chef för Språkrådet i Sverige. Hon tillträder tjänsten den 1 oktober.

Harriet Kowalski kommer närmast från en tjänst som enhetschef på Specialpedagogiska skolmyndigheten där hon ansvarat för läromedelsproduktion. I detta arbete har hon kommit i kontakt med svenskt teckenspråk. Harriet Kowalski har även arbetat inom förlagsbranschen och har en språklärarutbildning i grunden.

Harriet Kowalski kommer att jobba tillsammans med Catharina Nyström Höög, professor i svenska vid Högskolan i Dalarna, som tillträder tjänsten som forskningsledare.

Samtidigt slutar den vikarierande chefen Christian Mattson för att bli chef för Svenska Akademiens ordbok.

Läs mer hos Institutet för språk och folkminnen och hos Språktidningen.

Färre talare av finlandssvenskt teckenspråk än befarat

Antalet talare av finlandssvenskt teckenspråk är färre än befarat visar en färsk undersökning som Finlandssvenska teckenspråkiga rf låtit göra.

Tidigare uppskattningar har pekat på att det finns omkring 150 talare av finlandssvenskt teckenspråk. Men en aktuell undersökning visar att det i själva verket bara finns omkring 90 döva språkanvändare. Flertalet är födda på 1950-talet eller tidigare, vilket innebär en hög medelålder hos talarna. De flesta bor Österbotten och Nyland, men det finns även talare av finlandssvenskt teckenspråk i Sverige och Finland som undersökningen inte tagit med i beräkningen.

Undersökningen kartlade också hur många tolkar det finns som behärskar finlandssvenskt teckenspråk. Tolkverksamheten har uppgivit att det finns mellan 21 och 24 tolkar, men frågar man tolkanvändarna själva är det bara 10.

Finlandssvenska teckenspråkiga rf menar att nonchalansen av språkgruppen har lett till stor språklig variation och splittring inom gruppen, men att det ändå finns en stark språklig och kulturell identitet som gör att man kämpar för språkets överlevnad. För att denna strävan ska lyckas krävs det stöd från samhället, anser Finlandssvenska teckenspråkiga rf.

Läs mer på Finlandssvenska teckenspråkiga rf.

Rapport pekar på att isländskt teckenspråk är hotat

Den isländska teckenspråksnämnden skriver i en rapport att regeringen inte gör tillräckligt för att stödja det isländska teckenspråket. Språket tappar i ställning på viktiga områden.

Trots att det isländska teckenspråket har fått ett officiellt skydd går utvecklingen i motsatt riktning. Döva och hörselskadade barn kommer inte i kontakt med det isländska teckenspråket, varken hemma eller i skolan.

Det isländska teckenspråket fick officiell ställning år 2011 i lagen om isländska språket och isländska teckenspråkets ställning (No. 61/2011). I samband med detta instiftades en teckenspråksnämnd, som är fristående från isländska språknämnden. Men en lag räcker inte skriver teckenspråksnämnden i en rapport från juni 2015. Även om attityden är positiv och neutral till det isländska teckenspråket generellt i samhället så måste förändringsarbete ske på flera plan skriver teckenspråksnämnden i sin rapport. Detta gäller framför allt stödet till barn och dövskolan. Om inget görs hotas det isländska teckenspråket.

Teckenspråksnämnden menar att regeringen inte gör tillräckligt för det isländska teckenspråket och det avsätts alldeles för lite pengar till teckenspråksarbetet. Det har lett till att Kommunikationscentret för döva och hörselskadade måste stå för lönekostnaden för sekreteraren i teckenspråksnämnden, vilket utgör 20 procent av en heltidslön. Forskning om isländskt teckenspråk behöver också stimuleras och ges mer resurser.

I rapporten skriver Hjördís Anna Haraldsdóttir en personlig reflektion om den nedåtgående trenden för det isländska teckenspråkets status. Hon hade turen att växa upp när teckenspråket hade en relativ stark ställning. Men sedan i mitten av 1990-talet har språket tappat ställning bit för bit, skriver Hjördis.

Läs rapporten på SignWiki Island (på engelska).