Specialskolan bör vara öppen för alla anser Språkrådet

Specialskolan bör vara öppen för alla som önskar få tvåspråkig undervisning, skriver svenska Språkrådet i omvärldsrapporten för 2014. Barnens språkliga rättigheter måste få större utrymme.

Det förekommer att barn med hörselnedsättningar som vill gå i specialskolan inte får det. Ett aktuellt fall är Milton Lindvall som nekades att gå på Birgittaskolan i Örebro trots att alla i familjen talar teckenspråk. Antagningsnämnden ansåg att han inte tillhörde specialskolans målgrupp eftersom att han hör för bra. Liknande fall har funnits på andra specialskolor.

Skolpliktbestämmelsen för specialskolan behöver ses över menar Språkrådet. I dag görs det ofta bara en audiologisk bedömning, trots att det finns andra bedömningskriterier. Antagningsnämnden ska enligt bestämmelsen göra ”en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning”. I fallet Milton hade en social bedömning kunnat väga tungt. Nämnden tog heller inte hänsyn till föräldrarnas önskemål trots att lagen säger att samråd ska ske med föräldrarna.

I sin nuvarande form tar skolpliktbestämmelsen inte hänsyn till språklagen som säger att döva och hörselskadade ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket. Specialskolan bör vara öppen för alla som önskar få en tvåspråkig undervisning anser Språkrådet som i omvärldsrapporten skriver:

Den statliga specialskolan är den enda skolform som erbjuder tvåspråkig undervisning på svenska och svenskt teckenspråk. Om samhället ska kunna främja och erbjuda tillgång till det svenska teckenspråket borde det innebära att de få skolor som har kapacitet att erbjuda teckenspråkig undervisning också har möjlighet att ta emot de elever som söker till skolan för att få tillgång till sådan undervisning, oavsett funktionsnedsättning. På så sätt skulle tillgången till teckenspråkig undervisning behandlas som den uttrycks i språklagen – som en renodlad språklig rättighet (s. 48).

Läs Språkrådets omvärldsrapport 2014.

Teckenspråk är en mänsklig rättighet

Döva och hörselskadade barns rättigheter i Danmark måste förbättras, skriver Institut for menneske rettigheter i en rapport. Barnen måste ges möjlighet att utveckla språk, oavsett om det är talad danska eller danskt teckenspråk, helst både och.

Barn med hörselnedsättningar har ofta sämre möjligheter att utveckla språk än andra barn. Det beror ibland på bristande kunskaper hos omgivningen, men också på att professionella inom hörselvården avråder föräldrar att lära sig teckenspråk. Detta har FN:s Handikappkommitté kritiserat den danska staten för. I en rapport från 2014 rekommenderar Handikappkommittén ”that the State party recognize the right of all deaf persons and born deaf persons to have the possibility to learn and communicate in Danish Sign Language, regardless of medical treatments undergone” (punkt 45).

Hälsovården tycks utgå ifrån att föräldrars enda önskan är att deras barn ska utveckla talspråk när de fått ett hörselhjälpmedel, men inte alla föräldrar tänker så. Många föräldrar vill att deras barn också ska få lära sig teckenspråk. Detta måste hälsovården och andra myndigheter respektera, anser Institut for menneske rettigheter.

Barn med hörselnedsättningar ska ges samma rättigheter som alla andra barn skriver institutet och pekar bland annat på att det danska teckenspråket är ett erkänt språk. Institut for menneske rättigheter föreslår åtgärder för att stärka barnens mänskliga rättigheter, bland annat

• att Undervisningsministeriet tar fram en handlingsplan hur man ska säkra tillgången på lärare som behärskar danskt teckenspråk,
• att föräldrarna ska få bestämma om deras barn ska undervisas i teckenspråk,
• att närstående till döva barn ska erbjudas att lära sig teckenspråk,
• att föräldrar erbjuds en helhetsorienterad rådgivning så fort hörselnedsättning hos barnet har upptäckts.

Läs mer hos Institut for menneske rettigheder.