Tufft att göra akademisk karriär som döv

Att vara döv och lyckas bli filosofie doktor är sannerligen ingen lätt uppgift. Att samtidigt hävda att tolktjänsten inte håller måttet, har sitt pris. Det framgår i en intervju med Hilde Haualand, filosofie doktor i socialantropologi, i tidskriften Språknytt som ges ut av norska Språkrådet.

I Språknytt nr 2 2014 intervjuas Hilde Haualand om dövas akademikers villkor i Norge och om teckenspråkets betydelsen. Hilde är den förste döva personen i Norge som erhållit en doktorsgrad i akademiska studier.

När Hilde Haualand började sina universitetsstudier för tio år sedan stötte hon på hinder. Även om hon själv var meriterad så hade tolkarna svårt att klara av sitt uppdrag. Deras treåriga tolkutbildning räckte inte för att utföra uppdraget på en universitetsutbildning. Att försöka förstå vad tolkarna tecknade blev för ansträngande, vilket gjorde att Hilde avbröt studierna. När hon sedan återupptog studierna diskuterade hon med tolktjänsten hos NAV om sin situation. Hon fick därefter samma tolkar under resten av utbildningen, vilket gjorde det möjligt för henne att slutföra studierna.

Hilde Haualand tycker att hon med sin öppenhet gjort sig sårbar, för hon är samtidigt beroende av tolktjänsten. Men det var viktigt för henne att skapa en diskussion om tolkarnas kvalitet. Om döva ska kunna göra akademisk karriär så måste tolkarnas kompetens höjas, menar hon.

Att vara teckenspråkig akademiker är slitsamt. Ofta är man hänvisad till sig själv på grund av språkförbistringen med kollegorna. Även om Hilde Haualand kan uppfatta talspråk kräver det mycket koncentration och energi. Det är mycket bekvämare för henne att tala norskt teckenspråk och därför använder hon tolk när det är möjligt.

Hilde Haualands doktorsavhandling Interpreting Ideals and Relaying Rights – A Comparative Study of Video Interpreting Services in Norway, Sweden and the United States handlar om tolktjänsten via bildtelefoni. Hon har jämfört videotolktjänsten i tre olika länder: Norge, Sverige och USA.

Läs hela intervjun med Hilde Haualand i Språknytt.

Hörande barn behöver lära sig teckenspråk

Hörande barn till teckenspråkiga föräldrar behöver få lära sig teckenspråk i skolan, anser flera intresseorganisationer och myndigheter i Norge.

När språkutvecklingen i talspråket tar fart hos hörande barn tenderar teckenspråket att komma i skymundan. Det skapar problem när barnen börjar i skolan och behöver diskutera skolarbetet med sina teckenspråkiga föräldrar. Ofta saknar barnen ett utvecklat skolspråk på teckenspråk.

Vid ett seminarium i höstas bildades en arbetsgrupp som ska komma med förslag på hur situationen kan förbättras. I arbetsgruppen ingår representanter för föräldrar, Rådgivningskontoret, Språkrådet, Norges Døveforbund, CODA Norge och Forening for norsk tegnspråk. Arbetsgruppen hade ett möte i mars och har börjat formulera en informationstext som föräldrarna kan använda vid ansökan om teckenspråksundervisning.

I Norge avgör varje skola om eleverna ska få annan ämnesundervisning än det som ingår i den ordinarie skolverksamheten. Som jämförelse kan nämnas att det i Sverige ingår i Specialpedagogiska skolmyndighetens uppdrag att erbjuda teckenspråksundervisning för hörande barn till döva föräldrar och syskon. Varje elev kan få teckenspråksundervisning  på någon specialskola (dövskola) en vecka per termin. Dessutom kan föräldrar och barn ansöka om modersmålsundervisning i teckenspråk på sin skola. Även i Sverige ligger avgörandet hos skolan om modersmålsundervisningen blir av eller inte.

Läs mer hos Coda Norge.
Läs om SPSM teckenspråksundervisning i Sverige.

Språkrådets omvärldsrapport 2013

Svenska Språkrådets omvärldsrapport för 2013 finns nu att läsa. Nio sidor handlar om svenskt teckenspråk.

Omvärldsrapporten är en sammanställning av viktiga händelser inom de områden som är centrala utifrån språklagens perspektiv. För det svenska teckenspråkets del handlar det bland annat om forskning om teckenspråk, litteraturens villkor, synlighet i svensk media och nordiskt språksamarbete. Behovet av att ge svensk teckenspråk status som nationellt minoritetsspråk tas också upp.

Språkrådets minoritetsspråkspris 2013 gavs till regissören Josette Bushell-Mingo som regisserat flera pjäser på teckenspråk, vilket också uppmärksammas i rapporten. Ett samarbete mellan Riksteatern och Språkrådet ägde för övrigt rum i början av 2014 i samband med Riksteaterns turné med ”När vinterns stjärnor lyser här”, som också regisserades av Josette Bushell-Mingo.

Andra viktiga språkhändelser är Språkrådets nyordlista där ordet ogooglebar fanns med – vilket det amerikanska it-bolaget Google hade synpunkter på – flerspråkighet i skolan, elevernas svenskakunskaper, språkteknologi för svenska och klarspråksarbete i förändring.

Läs Språkrådets omvärldsrapport 2013.