En teckenspråkslag förbereds i Finland

Den finska regeringen har tillsatt en arbetsgrupp som ska ta fram en allmän teckenspråkslag och se över ansvaret för de teckenspråkigas rättigheter i speciallagstiftningen.

I finska grundlagen befästs de teckenspråkigas rättigheter till sitt språk och sin kultur. Men detta skydd har inte ansetts vara tillräcklig. Även i speciallagstiftningen finns det bestämmelser om teckenspråk, men det är många gånger oklart vilket förvaltningsområde som är huvudansvarigt för dessa frågor.

Arbetsgruppen ska ta fram ett förslag till en allmän teckenspråkslag och förtydliga ansvaret i gällande speciallagstiftning. En utgångspunkt i arbetet är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Arbetsgruppen leds av direktör Kirsi Pimiä från justitieministeriets enhet för demokrati, språk och grundläggande rättigheter. Arbetet ska vara klart i april 2014.

Finlands justitieminister Anna-Maja Henriksson är nöjd med att arbetet nu påbörjas.
– Det är mycket viktigt att fästa uppmärksamhet vid de teckenspråkigas rättigheter och på bred front utveckla tjänster på teckenspråk. Åtgärder som riktar sig till småbarnsfostran är viktiga med tanke på språkutvecklingen hos barn som använder teckenspråk. Det finlandssvenska teckenspråket har också redan länge varit i en särskilt hotad ställning, säger Anna-Maja Henriksson.

Läs pressmeddelandet från justitieministeriet.

Annonser

Hörselteknik som språkförmedlare i skolan

Ingela Holmström har studerat vad hörselteknik innebär för döva barn med snäckimplantat i talad klassrumsundervisning och i umgänge med klasskamrater.

I dag går många döva barn med snäckimplantat i grundskolan, och de använder hörselteknik och andra tekniska hjälpmedel för att ta del av undervisningen. Men överbryggar tekniken verkligen alla kommunikativa hinder? Ingela Holmströms doktorsavhandling, som bygger på en interaktionsstudie av två elever i låg- och mellanstadiet, visar att döva barns kommunikativa situation skiljer sig från de hörande klasskamraternas, dels på grund av tekniken, dels på grund av språkideologin i grundskolan. Därtill har de döva eleverna assistenter, vilket gör att en del kommunikation sker mellan elev och assistent parallellt med undervisningen.

Det är sällan barnen har kontroll över hur hörseltekniken används. Istället är det lärarna som avgör när mikrofoner slås på och av. Det görs i bästa välvilja för elevernas studiero, men det innebär också att barnen inte alltid tar del av diskussionerna mellan klasskamraterna. Även när tekniken är påslagen måste de döva eleverna ofta fråga vad läraren och klasskamraterna säger.

Språkideologin i grundskolan är att undervisning sker med tal. De visuella kommunikativa signalerna underordnas talspråket. Men ofta är det de visuella signalerna som döva barn förlitar sig på. De har till exempel större behov av att se dem som pratar. Detta uppmärksammas inte i en undervisning som grundas på att talspråket är bärare av kunskapsöverföring. På grund av bristande medvetenhet om detta blir de döva barnens kommunikativa erfarenheter osynliga. Barnen får därför en perifer position i klassrummet.

Avhandlingen heter ”Learning by hearing? – Technological framings for participation” (Örebro universitet, Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap). Den är en sammanläggning av fyra delstudier. De kan laddas ner från Diva-portalen.

Läs även en artikel på Forskning.se.