En doktorsavhandling om barns tvåspråkiga utveckling i svensk teckenspråk och i talad svenska har lagts fram vid Stockholms universitet.
Barn som växer upp med svenskt teckenspråk och talad svenska utvecklar båda språken i fall föräldrarna stöttar barnens språkutveckling. I sitt avhandlingsarbete studerade Emelie Cramér Wolrath två tvillingar, ett hörande och ett dövt barn med kokleaimplantat, när de var mellan 10 månader och åtta år gamla. Barnens föräldrar är döva och använder svenskt teckenspråk med barnen, men ibland även rösten.
Hur språken utvecklades skiljde sig mellan barnen. Det hörande barnet utvecklade båda språken parallellt. Det döva barnet, som fick sitt hörselimplantat vid tre års ålder, utvecklade först det svenska teckenspråket och senare talad svenska. Det svenska teckenspråket fungerade som stöttning för det döva barnets språkutveckling i talad svenska, vilket indikerar att en underliggande språklig kapacitet hjälpte denna process.
Under uppväxten genomgick barnen faser där de gradvis förstod skillnaderna mellan språken. Även här skiljde sig barnen åt. Det döva barnets ansiktsuttryck minskade när det befann sig i faser då förståelse för det svenska talspråket tog form. Det hörande barnet använde uteslutande tal under en viss period. De båda språken hade separerats hos de hörande barnet vid 36 månaders ålder och vid 61 månader hos det döva barnet.
Läs mer om doktorsavhandlingen hos Stockholms universitet.
Hämta avhandlingen på DIVA-portalen (på engelska och sammanfattning på svenska),